Dansbanden.

Nostalgi är något man för det mesta minns med glädje.. Såg ett program på SVT om "Dansbandens historia" som väckte starka känslor om en svunnen tid.. Nu var jag ingen dans-guru men eftersom min mor jobbade i Folkets park när den drog massor av folk så var man där ofta och sög in 1970-talets dansband och även senare..
Man gav fan i de belackare som fanns som inte begrep att det var ett folknöje utan progmusikens politiska budskap.. Var ute för att roa sig som tydligen vissa inte gillade, men även Mikael Wiehe erkände att dansbandsmusiken var ett folkligt och även arbetarklassens sätt att umgås för allas bästa..
Så med saknad kommer man ihåg minnen från den tiden, den tiden tillsammans med att barn och barnbarn kom är det som värmer mitt hjärta.. Kommer ihåg alla de som visades i programmet och hur jävla meningslöst man tyckte kritiken var.. Man kunde tycka illa om en melodi men inte dansbanden som en företelse..

DANSBAND